<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844</id><updated>2012-01-22T12:41:43.707+11:00</updated><title type='text'>Seruling Gembala</title><subtitle type='html'>Seruling hilang suaranya kerana liang-liangnya disumbat habuk. Bersihkan habuk itu dan carilah kembali suaramu sehingga nyanyianmu menyentuh akal dan iman.</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>20</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-39019409701309707</id><published>2009-05-31T01:07:00.006+10:00</published><updated>2009-05-31T01:43:24.027+10:00</updated><title type='text'>Berpindah blog</title><content type='html'>Salam.&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Masa melintas laju, begitu juga musim. Tibanya musim baru, si gembala perlu membawa biri-birinya ke medan lain yang masih hijau. Supaya biri-biri terus gemuk.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Begitu lama saya terlupa &lt;span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;"&gt;username &lt;/span&gt;dan &lt;span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;"&gt;password &lt;/span&gt;untuk mengakses blog ini. Tidak sangka Allah mengizinkan saya mengingat kembali. Namun begitu, blog baru sudah pun tertubuh. Saya fikir berpindah sajalah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Stail penulisan saya dalam blog baru itu berbeza daripada yang ini. Penziarahnya terdiri daripada pelbagai latar, bangsa, dan ragam - lebih meluas kali ini. Harap anda dapat memahami. Tetapi jangan khuatir kerana saya masih ada banyak perkara yang ingin saya sampaikan. Kalau belum ada lagi sekarang, akan datanglah perkara-perkara tersebut secara berperingkat.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Klik saja pada tajuk entri ini, link yang berikut, atau imej di bawah ini.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://shepherdsflute.blogspot.com/"&gt;Shepherd's Flute&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://shepherdsflute.blogspot.com/"&gt;&lt;img src="http://1.bp.blogspot.com/_47IR965UOCQ/SXE9TNP9sMI/AAAAAAAAACE/JcvLMxGAPqg/S1600-R/Blog+title.jpg" style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 410px; height: 160px;" border="0" alt="" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-39019409701309707?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='related' href='http://shepherdsflute.blogspot.com/' title='Berpindah blog'/><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/39019409701309707/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=39019409701309707' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/39019409701309707'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/39019409701309707'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2009/05/berpindah-blog.html' title='Berpindah blog'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_47IR965UOCQ/SXE9TNP9sMI/AAAAAAAAACE/JcvLMxGAPqg/s72-Rc/Blog+title.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-5553682163399798424</id><published>2007-11-04T14:42:00.000+11:00</published><updated>2007-11-06T23:14:07.168+11:00</updated><title type='text'>Visual meditation - my style!</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;blockquote  style="font-family:georgia;"&gt;Sometimes when I feel like calming myself down, I would just close my eyes and transport myself to another place. It is &lt;span style="font-style: italic;"&gt;always &lt;/span&gt;the same place, same atmosphere. Like leaving my body behind in the chair, and bringing my mind and soul to this place of tranquility.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I always find myself standing in a relaxed posture on top of a low, grassy hill. Beside me is a single grand tree emanating a motherly aura. My left palm lay gently flat against the trunk of the powerful tree, feeling the ancient woody texture pressing lightly against my soft palm, while the tree's melancholic branches and throngs of leaves sway gently in the rejuvenating breeze. I close my eyes every now and then, appreciating the beautiful sound of branches brushing against  branches, leaves against leaves - nature's music.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As the tree and I share and exchange feelings and aura through the connection of my hand, I swiped my eyes ahead across the whole plains, carpeted with green vibrant grass that dances with the wind, as if in celebration. The plains is never flat and level - it is essentially low hills and shallow valleys that contour smoothly. The sky is easy to the eyes, neither too bright nor too dark, like the shy sky after the rain. The clouds scattered across form a filter, so I can see rays of light piercing through the clouds at an angle and silently landing on the plains below. Like a curtain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Again I close my eyes and open them slowly, this time looking down at a beautiful curving valley with gentle eyes. So perfect the valley is that I feel like rolling down its slope. In the valley spreads a herd of heavenly white sheep grazing the green carpet peacefully, chewing on slowly in rejoice. From where I stand, the herd appears like a fluffy cloud, with slight graceful movement and tilt. I can see one of the sheep lifted its head from smelling the grass and turned to observe me for seconds before returning to its feast.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As another breeze pass as a wave, I take a deep breath and feel myself smiling in pleasure of my senses - sight, hearing, smell, touch - being satisfied by this great nature. With the breath, I can almost smell the sweet fragrance of the grass wafting, only being heightened by the invisible breeze. With this refreshing breath, I can feel every inch of my body gaining a new strength, as the wind carries my sorrow and toil away. Far, far away, never to be seen again.&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://fc04.deviantart.com/fs15/i/2007/046/b/f/High_View_by_Nayelianne.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px;" src="http://fc04.deviantart.com/fs15/i/2007/046/b/f/High_View_by_Nayelianne.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: trebuchet ms; color: rgb(153, 255, 153);font-size:85%;" &gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;This is not exactly what I had in mind, but it's the closest I can find.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;This is a modified extract from one of my journals that I submitted to my yoga tutor, Stephen Penman. What you have just read is the mental visualization that I do for my visual meditation for stress release, almost always accompanied by this particular music.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;This music is so powerful. Just by reading the music title and listening to the score intently with my eyes closed, the visualization came to life. Yes, I created this detailed visualization just by listening to this music. How powerful is that music? You want to listen to this music? Of course you do.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Well, you have been listening to it quite a few times if have been visiting my blog previously. It's the one in the right column, under 'Atmospherer'. The title is "Shepard's Flute", composed by Bill Brown for the MMORPG (if you don't know what this is, Google it) Lineage II. Please listen at your own liberty.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I just want to share this with you - this great experience and feeling. This serves as a reminder to me as well because I've been unfaithful to this routine visual meditation. Years ago, I would frequently meditate upon this music, but now I don't seem to "have the time anymore". &lt;span style="color: rgb(255, 204, 255);"&gt;(Note to self: Yeah, we all "don't have time" to do many things. Instead of waiting for the "right" time, MAKE TIME for it!!!)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, just read the extract again if you wish and listen to the music. Read it SLOWLY to digest and imprint in your mind. Who knows, maybe you can use it for stress release too.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Another small variation to this visualization is that instead of just standing on the hill, I imagine myself playing the flute in the music.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My yoga tutor said, in his own words &lt;span style="color: rgb(255, 204, 255);"&gt;(this is a BIG reminder for you, Haris!!!)&lt;/span&gt;:&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 153);"&gt;"Haris, that is probably one of the most beautiful things I have ever read and it would be great if you could keep that going (or modify the image you used to use with the music to one that you can use anytime without the music?). What I'm trying to say is... you have a gift. Don't lose it through lack of practice."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 255);"&gt;(Understand that, Haris?)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh yeah, if you actually do this visual mediation, please give me some feedback. I'd love to hear it for improvement etc!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-5553682163399798424?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/5553682163399798424/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=5553682163399798424' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/5553682163399798424'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/5553682163399798424'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/11/visual-meditation-my-style.html' title='Visual meditation - my style!'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-4901384737304245369</id><published>2007-10-01T15:28:00.000+10:00</published><updated>2007-10-02T15:14:26.635+10:00</updated><title type='text'>Penyakit yang ditangisi</title><content type='html'>&lt;span style=";font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"  &gt;Awas! Terdapat suatu berita bahawa tersebarnya suatu jenis penyakit yang mencengkam hanya individu berlabel manusia! Sebarang mamalia, amfibia, reptilia, mahupun haiwan daripada famili yang lain tidak terkesan dengan penyakit berbahaya ini. Didapati penyakit ini menyerang hati manusia, dan seringkali individu yang mengidap penyakit ini hidup bertahun-tahun tanpa menyedari bahawa hati mereka dimakan perlahan-lahan. Sekiranya rawatan tidak dijalankan untuk menghapuskan penyakit ini dari hati manusia, pengakhirannya begitu mengerikan - pesakit itu akan merasakan seperti seluruh badannya dibakar kerana hujung-hujung reseptor haba dan kesakitan (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;thermoreceptor&lt;/span&gt; dan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;nociceptor&lt;/span&gt;) yang terkandung pada seluruh kulit pesakit itu akan kuat dirangsang. Pesakit akan menjerit (bukan lagi mengerang) menahan maha kesakitan sedangkan tiada sebarang ubat penahan sakit pun yang cukup berkuasa walaupun untuk melegakan penyeksaan ini.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style=";font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"  &gt;&lt;br /&gt;Namun begitu, penyakit yang dibincangkan ini bukanlah sesuatu yang baru - Rasulullah Muhammad s.a.w. lebih 1400 tahun yang lalu telahpun mengkhabarkan umatnya tentang penyakit ini. Ya, Rasulullah s.a.w. juga sedar akan kedahsyatan penyakit ini sehinggakan baginda menangis mengenangkan penyakit ini bakal menimpa manusia zaman akan datang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hampir semua tahu tentang penyakit ini. Jika tidak diberitahu sejak kecil oleh ibu dan ayah kita, sistem pendidikan Malaysia telah lama menyerapkan pengetahuan tentang penyakit ini dalam kurikulum. Penyakit apakah ini???&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rasulullah Muhammad s.a.w. menamakannya &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;RIAK&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;a aiotarget="false" aiotitle="" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://i.pbase.com/o4/91/43791/1/63853689.9VCy7pGD._S8E9845_show_off.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 370px; height: 236px;" src="http://i.pbase.com/o4/91/43791/1/63853689.9VCy7pGD._S8E9845_show_off.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style=";font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"  &gt;&lt;br /&gt;Tanpa menuduh sesiapa pun, kita wajar mengakui bahawa kita sering sahaja menyaksikan perbuatan riak orang lain. Yang paling mengejutkan apabila mata sendiri yang menjadi saksi kepada riak yang lahirnya daripada diri sendiri; itupun kalau sendiri mengesan kekejian diri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebanyak mana aku membenci riak dan gentar akan kemurkaan Allah s.w.t. dengan perbuatan riak pun, aku masih mendapati diriku kadang-kala ditimpa penyakit hati ini. Riak itu hadir dalam sekelip mata, dalam sejenak sedang aku leka, dan hanya dapat disingkirkan dengan membayangkan Allah s.w.t. memandang diriku yang keji dalam kemarahan, lalu menimbulkan rasa kesal dan takut dalam diriku. Riakku ini boleh muncul di mana-mana sahaja - sekejap di rumah, kadang-kala di bilik tutorial, bilik bedah mayat juga pernah. Pendekkan yang panjang, merata-rata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiap kali aku tersedar, aku bencikan diri sendiri dan hatiku berat dengan penyesalan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun begitu, dalam banyak-banyak riak yang pernah aku lakukan, riak yang paling kutakut dan gentar ialah riak dalam mengerjakan ibadah. Riak inilah yang paling kucuba elak sebaik mungkin. Mengapa? Riak ini sememangnya menjamin dan menempah tempat di neraka kelak. Riak dalam beribadah itu suatu syirik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Syirik itu pelbagai bahagiannya, antaranya &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Syirik Rububiyyah&lt;/span&gt; (iaitu &lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"  &gt;mempersekutukan Allah dalam pentadbiran alam ini), &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Syirik Asma'&lt;/span&gt; (iaitu menyamakan sifat-sifat Allah dengan sesuatu yang lain, samada dalam bentuk tindakan atau percakapan), dan &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Syirik Ubudaiyyah&lt;/span&gt; (iaitu  syirik dari segi penyembahan yang banyak berlaku dalam masyarakat kita samada disedari atau tidak) &lt;span style="color: rgb(255, 204, 255);"&gt;[sumber daripada Jabatan Agama Islam Selangor]&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Syirik Ubudaiyyah itu pula terbahagi kepada dua, iaitu:&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;ol  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Menyembah selain Allah. Meminta dan bergantung harap kepada selainNya seperti meminta sesuatu kepada pokok, busut, kubur keramat, pantai dan lain-lain lagi.&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Beribadat dengan tidak ikhklas (riak)&lt;/span&gt;. Ia beribadat mungkin kerana kepentingan diri, mencari nama, pangkat, pengaruh dan sebagainya. Ia juga disebut sebagai syirik kecil.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 255, 153);font-family:trebuchet ms;" &gt;Dalam satu peristiwa yang diriwayatkan oleh Ibnu Majjah dan Al-Hakim, seorang sahabat bernama Syaddadi bin Aus telah menemui Rasulullah s.a.w. pada suatu malam dan mendapati baginda sedang menangis, lalu ia pun bertanya : "Mengapa Rasulullah s.a.w. menangis?". &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 255, 153);"&gt;Baginda menjawab : "Aku takut umatku ditimpa syirik walhal mereka bukan menyembah berhala, tidak pula menyembah bulan dan matahari atau batu, hanya kerana mereka berlaku riak dalam mengerjakan amalan".&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagaimana pula riak dalam mengerjakan idabah itu membawa ke syirik? Contoh paling mudah: seorang pemuda yang datang ke masjid banyak bersolat sunat antara waktu maghrib dan isya'. Pemuda itu kelihatan begitu tekun beribadah dan cukup beriman pada pandangan mata para tetamu Allah yang lain. Dalam minda pemuda itu, tak henti-henti memikirkan apa agaknya kata orang lain. Hatinya tersenyum bangga. Tetapi ingat, setiap ibadah itu disandarkan pada niatnya. Solat itu asalnya hanya untuk Allah s.w.t. namun pemuda itu tanpa sedar telah bertukar niat dan sebab sebenar dia bersolat sunat - bukan lagi untuk Allah s.w.t. tetapi untuk menunjuk-nunjuk dan menaikkan imejnya. Itulah hakikat sebenar niat solat sunatnya. Maka ibadahnya bukan lagi untuk Allah s.w.t.. Bukankah itu penyekutuan terhadap Allah Yang Esa?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku benar-benar takut akan riak dalam beribadah. Kegentaranku untuk menimbulkan murka Allah s.w.t. sehinggakan aku teragak-agak untuk menjadi imam dalam solat jemaah hampir setiap kali. (Aku tak dapat mengolah perkara ini tanpa kedengaran seperti riak, tetapi percayalah aku menaip setiap huruf dalam entri kali ini tanpa sepercik riak pun; hanya sekadar ingin berkongsi dan mengingatkan.) Aku setiap kali membacakan ayat al-Quran dengan berlagu (tarannum) kerana berasa senang diriku hanyut dibawa alunan bacaan. Dengan melagukan bacaanku aku lebih tenang dan kusyuk. Namun apabila aku mengimamkan solat, riak itu timbul.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 102);"&gt;"Mesti makmum dengar bacaan aku *****!"&lt;/span&gt; atau &lt;span style="color: rgb(255, 204, 102);"&gt;"Lepas nih mesti diorang puji-puji bacaan aku pastu cerita kat orang lain!"&lt;/span&gt; atau &lt;span style="color: rgb(255, 204, 102);"&gt;"Nama aku disebut-sebut la lepas nih!"&lt;/span&gt; atau sebarang bisik hati menyampaikan isi yang seakan-akan sama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Biarlah aku berterus-terang. Aku sesungguhnya cukup malu menuliskan bisik hati riakku. Benar-benar malu kerana kau tahu betapa hodohnya hati aku tika dilumuri riak. Malunya hinggakan aku hampir memadam perenggan di atas itu. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MALUNYA!!!&lt;/span&gt; Tapi biarlah aku malu kerana aku mahu kau sebagai pembaca belajar supaya jangan sekali-kali jadi seperti aku. Jangan! Aku tunjukkan kepada kau betapa buruk dan hodohnya hati kerana riak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebab itulah aku teragak-agak untuk mengimamkan solat kerana aku risau riak itu membisikkan lagi ayat-ayat keji lagi "syok-sendiri". Jika aku menjadi imam sekalipun aku harus melawan riak itu dengan mengingat Allah s.w.t. dan meyakinkan diriku bahawa bacaanku yang berlagu itu harap-harapnya dapat membantu makmum khusyuk dalam solat mereka. Aku benci riak itu!!! Benci-sebencinya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekiranya kau juga seperti aku, ambillah tindakan aktif untuk menghapuskan riak itu. Riak perlu dilawan berkali-kali sebelum ia tumpas. Hati yang bersih daripada riak itulah yang kita cuba capai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Moral tambahan:&lt;/span&gt; Kaum Adam semua diseru menjadi imam. Janganlah teragak-agak seperti aku. Aku sendiri cuba untuk menolak riak itu biar hilang dan meneguhkan hatiku yang ragu-ragu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 153, 255);"&gt;"Ya Allah, sucikanlah hatiku daripada sebarang penyakit hati, terutamanya riak yang bisa mensyirikkanMu, Ya Allah... Amin!!!"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jika kau selesai membaca entri ini dan terserempak denganku di mana-mana saja, jangan sekali-kali kau sebut tentang entri ini. Senyap sahaja. Aku takut aku riak lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 153);"&gt;(Tapi aku sangat mengalu-alukan komen di sini.)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-4901384737304245369?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/4901384737304245369/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=4901384737304245369' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/4901384737304245369'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/4901384737304245369'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/10/penyakit-yang-ditangisi.html' title='Penyakit yang ditangisi'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-824346753536410221</id><published>2007-09-27T14:18:00.000+10:00</published><updated>2007-09-27T15:19:17.605+10:00</updated><title type='text'>Cheater, I am</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: right;"&gt;&lt;a aiotitle="" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.bimmelbommel-clan.de/bub/include/images/cheater.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 194px; height: 265px;" src="http://www.bimmelbommel-clan.de/bub/include/images/cheater.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;I feel like I've been cheating.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Looking at my blog's past history, I knew that I have been writing entries that are &lt;span style="color: rgb(153, 153, 255);"&gt;(ohh, I just can't find the right adjective - might as well throw some words that would best describe them to you)&lt;/span&gt; "thought-provoking", "academic", "informative", "emotion-evoking" and/or "inspiring". But now, all I do is dump some bizarre story to your faces. I felt like I'm cheating because this way I don't have to write those "conventional" entries. I could avoid and escape.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;One more thing that has been bothering is that I have a feeling that you are not enjoying the story. Well, maybe I should stop the project. I don't want to write something that people won't read at all. I think I'll stop. If I can't see any protests from you readers, I'll take it as a signal. If you want to protest against me stopping the Planescape: Torment project, please leave comments in this entry.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maybe I am a cheater.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-824346753536410221?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/824346753536410221/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=824346753536410221' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/824346753536410221'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/824346753536410221'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/09/cheater-i-am.html' title='Cheater, I am'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-1990035930282513218</id><published>2007-05-07T17:51:00.000+10:00</published><updated>2007-05-10T01:27:50.641+10:00</updated><title type='text'>Out the window. Now.</title><content type='html'>&lt;a aiotarget="false" aiotitle="" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://images.inmagine.com/168nwm/dynamicgraphics/dg15085/dg15085036.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 186px; height: 121px;" src="http://images.inmagine.com/168nwm/dynamicgraphics/dg15085/dg15085036.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Now I feel like tossing my laptop out the window.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;Remember how I recounted that for some unknown reason my laptop just refused to enter my Blogger webpage? Guess what? Now it can.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When I have all the free time in the world, it just had to act up. Now when I'm fatally busy and occupied, it casually decided to throw away its ugly habit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;That's why I feel like tossing my laptop out the window. Oh wait, my room is on the ground floor. Throwing it out the window isn't going to kill it. Maybe I'll go to Paris and mount the Eiffel Tower and let my laptop slam to the hard, cold cement pavement. Maybe not since I don't have the money. Yet.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But since my laptop is my ultimate tool for studying and completing assignment, I was split between flinging it out the window and letting it stay on my desk.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Of course I decided to do the latter. Else, you won't even be reading this entry.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-1990035930282513218?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/1990035930282513218/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=1990035930282513218' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/1990035930282513218'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/1990035930282513218'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/05/out-window-now.html' title='Out the window. Now.'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-1177950465998090193</id><published>2007-05-04T18:51:00.000+10:00</published><updated>2008-12-09T13:34:03.736+11:00</updated><title type='text'>Kerana burung berpindah sarang</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;a aiotarget="false" aiotitle="" style="font-family: trebuchet ms;" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_3IjJWKJwaD0/Rjr1VFO-cHI/AAAAAAAAAAM/2SN_JO2Y4OY/s1600-h/IMG_0284.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 286px; height: 214px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_3IjJWKJwaD0/Rjr1VFO-cHI/AAAAAAAAAAM/2SN_JO2Y4OY/s320/IMG_0284.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5060626873835221106" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;/span&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Tepat seminggu sejak aku menetap di &lt;i style=""&gt;Howitt Hall&lt;/i&gt;, aku membayar sewa bilik dan menukilkan tandatanganku ke atas sehelai kertas yang maknanya hilang ditelan setiap saat yang berlalu.&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;Ya, barangkali bermakna kepada kerani itu sebagai rekod. Namun, bagi aku, kertas itu benar-benar hanya sehelai kertas. Sebarang polisi, protokol, dan objek yang berkaitan dengan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;hall&lt;/span&gt; ini seolah-olah larut di hadapan renungan malasku, mencairkan sama apa jua makna yang terkandung. Mengapa, ya? Masakan soalan tu ditanya. Aku sendiri sudah tahu jawapannya. Soalan itu retorik.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Sesungguhnya pada saat pena biru pada jemariku berhenti menari-nari melukiskan lengkung dan lenggok tandatanganku, maka putuslah segala perkaitanku dengan &lt;i style=""&gt;hall&lt;/i&gt; itu. Ya, aku telah berpindah keluar dari bilik yang makin hari terasa makin sempit itu, bersama dua lagi rakanku.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Peristiwa yang telah berlalu beberapa hari sebelumnya terasa samar-samar pula. Mengorek kembali memori ini yang tersorok di sebalik jaringan sel-sel neuron adalah agak sukar, bagaikan mencari bulat matahari yang sedang bersembunyi di balik awan-awan gebu.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_3IjJWKJwaD0/RjsvTFO-cII/AAAAAAAAAAU/T6uqE8cUyc8/s1600-h/IMG_0308.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 291px; height: 218px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_3IjJWKJwaD0/RjsvTFO-cII/AAAAAAAAAAU/T6uqE8cUyc8/s320/IMG_0308.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5060690611149893762" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Keluar. Berjalan-jalan sekitar perumahan berhampiran universiti. Mencari-cari. Menangkap gambar. Bermandi cahaya mentari terik. Menghitamkan kulit. Terjumpa rumah sewa. Telefon agen hartanah. Dah disewa. Kecewa. Terjumpa lagi rumah sewa. Telefon lagi. Mahal. Terjumpa lagi rumah sewa. Telefon lagi. Dah disewa. Kecewa. Entah berapa kali terjumpa rumah dalam keadaan berpeluh dan lenguh kaki. Entah berapa kali menelefon agen hartanah dan kecewa kerana rumah sudah disewa atau sewa terlalu mahal. Entah berapa jam berjalan-jalan bersama-sama tanpa henti. Tiga empat jam barangkali. Entah berapa hari terluang untuk mencari rumah. Tiga hari rasanya.&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;''Mengapa tak minta saja pertolongan senior di situ?''&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;Entahlah. Bukan kami terlupa kewujudan senior di situ, tetapi kami enggan menyusahkan mereka. Aku malas mahu mengulas panjang-panjang mengapa. Jangan ditanya mengapa dan jangan risau kerana kau masih boleh memahami kisah ini walaupun tiada ulasan mengapa aku “tak minta saja pertolongan senior di situ?”.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;Tepat dua hari sebelum aku bercerai talak tiga dengan Howitt Hall, aku bersama teman melangkah keluar untuk mencari rumah sewa yang telah kami temui di legar Internet. Tangan menggenggam erat seribu satu harapan, dada mengumpul seluruh saki-baki kekuatan yang tinggal, dan hati memancar dengan semangat merah. Rumah sewa yang indah bak kayangan itu telah menawan hati pemuda-pemuda ini.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;Apabila aku membaca kembali perenggan di atas, bunyinya begitu dramatis. Alah, macam mahu ke &lt;st1:city st="on"&gt;&lt;st1:place st="on"&gt;medan&lt;/st1:place&gt;&lt;/st1:city&gt; pertempuran saja! &lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;Kalau begitu sifat-sifat para mujahidin sebelum mara ke lapangan jihad, bukankah cantik sekali? Ya, cinta kepada Allah punya kuasa yang melebihi batasan normal. Yang 30 mujahidin bisa menumpaskan yang 300, dan yang 300 bisa menumbangkan yang 3000, bak kata seorang yang aku sangat sanjungi.&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;Hmm. Lihatlah betapa mudahnya aku melencong. Mari sambung kisah pemuda-pemuda yang kegersangan rumah itu. Isy, memalukan!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;Aku membuat panggilan ke agen hartanah sedang kaki sibuk melangkah ke destinasi. Kami tiba, lantas&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt; memuji-muji rumah dari kayangan itu. &lt;st1:city st="on"&gt;&lt;st1:place st="on"&gt;Lima&lt;/st1:place&gt;&lt;/st1:city&gt; minit&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt; kemudian muncul pula seorang agen hartanah yang agak bertubuh gempal. Lelaki berbangsa putih itu menyambut kami dan melontarkan pandangan mata yang mesra. Kami pula membalas dengan senyuman yang jauh lebih mesra.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;Lelaki itu menyeluk saku seluarnya, dan keluarlah&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt; sejambak kunci bersama tangan berisinya. Sebatang kunci&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_3IjJWKJwaD0/Rjsvv1O-cJI/AAAAAAAAAAc/oRh9hyAM3Yk/s1600-h/IMAGE_012+editted.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer;" src="http://3.bp.blogspot.com/_3IjJWKJwaD0/Rjsvv1O-cJI/AAAAAAAAAAc/oRh9hyAM3Yk/s320/IMAGE_012+editted.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5060691105071132818" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt; dijolokkan ke dalam tombol pintu. Bunyi ‘klik’ seperti ada besi halus yang dilepaskan. Pintu berhayun perlahan, memperlihatkan isi rumah sedikit demi sedikit.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;Kami melangkah masuk. Beliak mata dan nganga mulut sudah cukup untuk menerangkan keadaan rumah sewa itu. Lengkap berperabot. Set sofa, televisyen entah berapa inci, meja ruang tamu, meja dan kerusi makan, almari, rak, kabinet, dapur, ketuhar, ketuhar gelombang mikro, mesin basuh, katil, meja belajar, segala yang cukup untuk pelajar-pelajar perubatan yang harap-harapnya rajin belajar. Tangan aku sibuk membelek dan mengusap segala objek yang tercapai. Kaki pula seolah-olah punya fikiran sendiri; bergerak ke mana-mana ruang dan bilik yang disukai. Sedang aku teroka rumah itu, aku terjatuh. Tersembam agaknya.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;Kusedar bahawa aku telah jatuh cinta dengan rumah sewa itu.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: 12pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;Awal pagi keesokan harinya, kami menuju ke pejabat agen hartanah tersebut dan memeterai perjanjian kontrak selama 12 bulan. Sebanyak $1100 hilang dalam sekelip mata. $550 untuk &lt;i style=""&gt;bond&lt;/i&gt;, dan $550 untuk sewa bulan pertama.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="line-height: 12pt; font-family: trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" face="trebuchet ms" style="line-height: 12pt;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 10);"&gt;Kemudian? Sila berpatah ke perenggan pertama entri ini. Jika kau pak turut yang lurus bendul dan mengikut arahanku, kau akan dapati bahawa kau takkan habis membaca entri kali ini.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-1177950465998090193?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/1177950465998090193/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=1177950465998090193' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/1177950465998090193'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/1177950465998090193'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/05/kerana-burung-berpindah-sarang.html' title='Kerana burung berpindah sarang'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_3IjJWKJwaD0/Rjr1VFO-cHI/AAAAAAAAAAM/2SN_JO2Y4OY/s72-c/IMG_0284.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-1630641995571822572</id><published>2007-04-26T22:41:00.000+10:00</published><updated>2007-04-26T23:39:53.456+10:00</updated><title type='text'>Why my blog was untouched for three months</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family: trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 51, 153);"&gt;*Deep breath*&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Okay. This is where I apologize deeply for ignoring the hopes (hopes??? More like expectation, I think) of all of you who frequent this humble and boring blog of mine. This is also where I will explain in more detail why my blog was untouched for three months.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Right. So I really wanted to update my blog. But for some reason, my computer just refuse to load the webpage of my Blogger account. This essentially means no editing posts, no beautifying my blog with nice pictures, and most importantly, NO CREATING POSTS.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I tried thousands of times over thousands of days (okay, I know I'm exaggerating) to load the page but to no avail. Realizing that my incompetent computer just wont load the page whatever I do, I was thrown into a crypt of despair and frustration. I gave up any hope of upkeeping my beloved blog. I really feel like formatting my computer, but I currently don't have the means to do so. Either that or I will just throw the computer out the window.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Of course I did neither. I wonder who would.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After some time, I was bestowed with the realization that I could just use my friend's computer to post new entries. I can write the draft with MS Words, then copy it into his computer, and create a new post. As simple as that.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;However, my idea didn't really came into fruition  until today, which is about a month after that idea first came to me. This is where my perfected art of procrastination came into play.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I had already composed my new entry with MS Words. It was just waiting to be copied into a thumb drive and then into my friend's computer. But with the rush of revision and assignments and homeworks (what a lame excuse!), I kept on telling myself, "Oh, maybe I'll do it next week..." or "Ah, I'm busy right now so I'll do it this weekend.". And the amazing thing is how I used the same excuse for many weeks.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Today, I just decided that "enough is enough".&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 51, 255);"&gt;(I want to apologize to those people who keep on coming to this blog, finding nothing new, and leaving with a slight or big sense of frustration. I really AM sorry. From now on, I will try my best to 'entertain/educate' you with my (hopefully) regular posts. InsyaAllah.)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-1630641995571822572?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/1630641995571822572/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=1630641995571822572' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/1630641995571822572'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/1630641995571822572'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/04/why-my-blog-was-untouched-for-three.html' title='Why my blog was untouched for three months'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-1589936732613722472</id><published>2007-04-26T22:39:00.000+10:00</published><updated>2007-05-05T00:59:55.171+10:00</updated><title type='text'>The landing</title><content type='html'>&lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;A bird that flies must reach a time when it lands on the firm ground. I'm one such bird.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Finally, after agonizing and excruciating seven months of waiting, I am entering the threshold of the university life. No, I am not at the threshold. I have already passed that gate. What awaits me here, beyond the gate, I cannot tell.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Upon arriving at the &lt;st1:place st="on"&gt;&lt;st1:placename st="on"&gt;Melbourne&lt;/st1:placename&gt;  &lt;st1:placename st="on"&gt;International&lt;/st1:placename&gt; &lt;st1:placetype st="on"&gt;Airport&lt;/st1:placetype&gt;&lt;/st1:place&gt;, all eight of us were greeted by the Australian Custom's quarantine dog. The dog was cute, all right, but I don't like the prospect that it will stroll along our queue at the custom, sniffing at our bags for any food. I saw the dog sometimes rub its nose at the bags of people queuing in front of me, something I don't wish to happen to me. So when the dog is came beside me sniffing at my bags, I looked away because I don't want to even know if the dog really touches its nose at my bags. When you are not in an Islamic environment, especially overseas, Islam has taught its followers not to question or probe too deep into something because in the end, you will become more difficult for you. By choosing not to know, I have dispelled the possibility that I have to purify (&lt;i&gt;samak&lt;/i&gt;) my bag even if the dog really did brush its nose against my bag. It is true when they say, "what you don't know won't hurt". Islam does not burden its followers.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After going through the quarantine check, luggage pick-up, and custom check, we reached the waiting hall. Unlike other Malaysian students who went to &lt;st1:country-region st="on"&gt;UK&lt;/st1:country-region&gt; and &lt;st1:country-region st="on"&gt;Ireland&lt;/st1:country-region&gt;, there were no senior students from &lt;st1:place st="on"&gt;&lt;st1:country-region st="on"&gt;Malaysia&lt;/st1:country-region&gt;&lt;/st1:place&gt; to greet us. This is when I first got a feeling that we have to be independent from now on. Independent meaning having to do things by ourselves, without the help of any seniors.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I'll just fast forward now...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;[weutilizedtheMonashstudentpickupserviceandtravelledfromtheairport&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;atMelbournetothesuburbofClaytonwhereouruniversityislocated.alongthe&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;waythedriveractedasatourguidetellingaboutthisareaandthatareaandwe&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;gettoaskquestionsaboutAustralia.thedistanceisjustabout20kmbutittook&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;usabout45minutestoreachtheuniversity.iguessAustraliansjustdriveslower&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;thancrazyMalaysiansandifyouareactuallyreadingthisthanibetyoureallyhave&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;nothingelsetodootherthanoverworkingyoureyesandbrainandidon'teven&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;knowwhyyouevenbotherreadingthis.]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;...there.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;st1:place st="on"&gt;&lt;st1:placename st="on"&gt;&lt;span style=""&gt;Monash&lt;/span&gt;&lt;/st1:placename&gt;&lt;span style=""&gt; &lt;st1:placetype st="on"&gt;University&lt;/st1:placetype&gt;&lt;/span&gt;&lt;/st1:place&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;. Howitt Hall. That is where I lived now, after registering myself at the Monash Residential Services (MRS) to stay in the hall. To actually move to the MRS from where the bus dropped me in &lt;st1:place st="on"&gt;&lt;st1:placename st="on"&gt;Monash&lt;/st1:placename&gt; &lt;st1:placetype st="on"&gt;University&lt;/st1:placetype&gt;&lt;/st1:place&gt; is already a tricky job. I was a little bit speechless when I had to move to my room on the 8th floor. Lucky for me (us) there is a lift.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I jabbed the lock with my room key with anticipation. I swung the door with hopefulness. As I scan the entire room, I was ridden with disappointment.&lt;br /&gt;&lt;!--[if !supportLineBreakNewLine]--&gt;&lt;br /&gt;&lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;The room is small. Much smaller than I imagined. The minimalistic furniture including a single bed, a study table, a chair, and a wardrobe didn’t even bother me. It was the size of the room. Not to mention there was not enough light even with the curtains open.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;And it just turned out that I’m the kind of person who hates small spaces. I don’t think I’m claustrophobic, but small and not-so-bright room makes me uncomfortable and depressed. I just plainly hate it. Period.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Well, I guess I just have to learn to accept this room as it is. Then I did the most likely course of action – unpack.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;*Sigh*&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  style="color: rgb(51, 51, 255);font-family:trebuchet ms;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;(This entry is meant to be posted on 17&lt;sup&gt;th&lt;/sup&gt; of February, but instead it got months of delay. No doubt the result of my superb mastery in the art of procrastination, added with some unexplained problem with my computer not being able to access my Blogger account. Amazing, no?)&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-1589936732613722472?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/1589936732613722472/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=1589936732613722472' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/1589936732613722472'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/1589936732613722472'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/04/landing.html' title='The landing'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-3031585956689093903</id><published>2007-02-28T22:57:00.000+11:00</published><updated>2007-02-28T23:10:43.438+11:00</updated><title type='text'>Terima maafku?</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family: trebuchet ms;"&gt;Assalamualaikum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buat sesiapa sahaja yang sering kali melawat blog ini tetapi setiap kali dijamu dengan entri-entri lama sahaja, saya memohon kemaafan anda semua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tepat hari ini sudah dua minggu menetap di bumi asing Australia. Baru sahaja hari ini saya dapat hubungan Internet. Saya tidak berniat untuk mengisahkan cereka diri saya selama dua minggu ini dalam entri ini. Barangkali entri yang kemudian-kemudian, ya? Memadailah buat masa kini saya menyatakan bahawa terlalu banyak yang berlaku dalam masa yang begitu singkat itu. Sabarlah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekali lagi, maaf...&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-3031585956689093903?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/3031585956689093903/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=3031585956689093903' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/3031585956689093903'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/3031585956689093903'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/02/terima-maafku.html' title='Terima maafku?'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-117104565875238053</id><published>2007-02-10T04:54:00.000+11:00</published><updated>2007-02-16T20:34:20.486+11:00</updated><title type='text'>The flight - II</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Looking back at my previous entries, there are mostly a bit gloomy, wouldn't you agree? I guess I must have lived with those kind of emotions for quite a long time that the mood of my entries had been affected. Hopefully they won't be permanent on me. Oh, I wouldn't want it. Never.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So let's try something with shiny sun, colourful rainbows, singing birds, green grass. Oh well, you get the picture.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Now that I will be flying soon, I am suddenly remembered of a wallpaper I've made especially for my Mama. The correlation of these two, you ask? Well...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/x/blogger/7346/4191/1600/214083/TRC%20-%20Way%20To%20A%20Smile%202.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/x/blogger/7346/4191/400/303688/TRC%20-%20Way%20To%20A%20Smile%202.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;This is the wallpaper I mentioned. Click on it if you want to enlarge the small image!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I made it more than a year ago. I dedicated it for my Mama for some reason, which is kinda long story if I were to write it here. If you still want to know (busybody you guys...hehehe...), I suggest you click on the link below, which links you to the web page where I posted the wallpaper to be rated by people all around the world. I was so proud it got top rated on 26th December 2005 - 1st place as Today's Top Rated.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.animepaper.net/gallery/wallpapers/Tsubasa-Reservoir-Chronicle/item13291/"&gt;Animepaper - The Way to a Smile&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, anyway, that's not my point.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The thing is, when I look at the wallpaper, I can't help but feel all warm and happy. The bird effect, I guess. And the birds remind me of my flight. That's why I remembered this wallpaper. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;That's all really. Nothing really special. Sorry if I let you down.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I hope you feel happy looking at that wallpaper too.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(102, 51, 102);"&gt;(And feel free to comment the wallpaper!)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-117104565875238053?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/117104565875238053/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=117104565875238053' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/117104565875238053'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/117104565875238053'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/02/flight-ii.html' title='The flight - II'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-117104365973949873</id><published>2007-02-10T04:33:00.000+11:00</published><updated>2007-05-07T00:54:20.994+10:00</updated><title type='text'>The flight - I</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Three. Three. Three.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Three more days before my flight away from home. To most of you, the previous sentence may seem totally innocent.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is, actually, a sentence that I should be ashamed of. Normally, people would say, "Three more days before my flight to (a country's name)." Instead, I chose to use the phrase "away from home".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I should be ashamed, because that particular sentence came from a part of me who wants to run away from home, away from the problem, away from my heavy burden. I suspected as much. The burden is too heavy to bear. Shame on me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I should be ashamed of wanting to run away.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yet it is really what my heart desires. I want to leave behind my burden, and let that burden be carried by others, who already had their share of the burden. I wish to forget, and live my own live there, freely.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yet it is not as easy as that. The burden can never be removed completely. I can only leave a small fragment of it. And everywhere I go, I shall always shoulder that burden. No matter where.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There is no escape. Not for me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I should be ashamed of wanting to run away.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-117104365973949873?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/117104365973949873/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=117104365973949873' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/117104365973949873'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/117104365973949873'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/02/flight-i.html' title='The flight - I'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-117087478737795694</id><published>2007-02-08T04:13:00.000+11:00</published><updated>2007-02-08T05:59:47.426+11:00</updated><title type='text'>Teacher no longer needed!</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0);"&gt;September&lt;/span&gt;, &lt;span style="color: rgb(255, 102, 0);"&gt;Oktober&lt;/span&gt;, &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;November&lt;/span&gt;, &lt;span style="color: rgb(102, 51, 102);"&gt;Disember&lt;/span&gt;, dan &lt;span style="color: rgb(51, 51, 153);"&gt;Januari&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lima bulan yang memahat suatu pengalaman dan pengajaran yang begitu bermakna. Selama itulah aku menjadi guru. Aku suapkan ilmu kimia dan biologi ke mulut-mulut muridku yang seramai lebih kurang 10 orang. Semuanya lapar. Harapanku mereka tidak berpura-pura lapar. Datang ke kelas tuisyen semata-mata kerana ayah atau ibu menyuruh, bukan kerana mereka sendiri yang dahagakan ilmu yang tidak puas lagi diteguk di sekolah. Dan harapanku suapku itu benar-benar masuk ke perut, seterusnya ke usus kecil. Cernakan dan asimilasikanlah ilmu itu!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Apa-apa pun, itu bukan pokok utama entri blog aku buat kali ini. Aku ini sering melencong entah ke mana-mana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin tajuk entri ini kurang tepat. Aku rasa bukannya aku, sebagai guru tidak lagi diperlukan. Sebaliknya, aku terpaksa meninggalkan murid-muridku. &lt;span style="color: rgb(102, 51, 102);"&gt;Maafkan cikgu kerana tidak dapat lagi bersama kalian!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa menaip entri ini, ingatanku senang sahaja melayang ke saat aku di bilik berhawa dingin berdiri di hadapan 12 orang muridku. Semuanya menatap wajahku tekun saat aku mengumumkan kelas pada hari itu sebagai kelas yang terakhir.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;"Em.... Er.... This class today is actually... your last class with me. Cikgu dah nak berhenti kerja kat sini,"&lt;/span&gt; kataku perlahan-lahan sambil tersekat-sekat di sana sini. Serentak itu, 12 wajah muda murid lelaki dan perempuan mengarah ke wajahku yang sedang tersenyum pahit. Yang sedang menulis atau mengemas buku pun menghentikan segala apa tangan mereka sedang kerjakan. Aku tergamam seketika melihat wajah-wajah yang berubah riaknya di hadapan mataku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;"Er... cikgu sikit lagi dah nak ke luar negara... nak sambung pelajaran cikgu. I'm going to Australia, studying medicine for five years..."&lt;/span&gt; kataku lagi.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 102, 0);"&gt;"Australia dekat mana cikgu?"&lt;/span&gt; tanya Basyir, seorang pelajar yang agak kelakar wataknya. Kelakar yang menyenangkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;"Dekat Melbourne. Monash University,"&lt;/span&gt; jawab aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;"Jadi... tu lah... maksudnya ni kelas terakhir,"&lt;/span&gt; aku sukar mencari kata-kata. Mungkin kerana gementar? Sedih? Atau kedua-duanya? &lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;"Seronoklah korang dapat cikgu baru. Mana tau lagi hensem ke... ataupun cikgu yang cun ke..."&lt;/span&gt; aku cuba berseloroh.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;Murid-murid aku ketawa hambar. Mereka benar-benar ketawa, tetapi ketawa itu cepat sahaja mati. &lt;span style="color: rgb(255, 102, 0);"&gt;"Ala... cikgu dah nak berhenti ke? Nak cikgu ajar lagi...Cikgu ajar lagi best..."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Bibirku membentuk suatu senyuman. Namun aku pasti mataku tidak tersenyum. Kalau hendak tahu orang itu benar-benar senyum, lihat matanya, bukan bibir. &lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;"Jadi cikgu nak mintak maaf kalau cikgu ada buat salah silap ke... dan kalau korang ada buat silap pulak, cikgu maafkan korang semua. Segala ilmu yang cikgu dah bagi kat korang cikgu halalkan. Cikgu betul-betul berharap dan berdoa agar korang semua cemerlang dalam SPM korang nanti. InsyaAllah,"&lt;/span&gt; kata aku, tidak mengendahkan rengekan murid aku.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;"Setakat sini jelah cikgu dapat bagi ilmu kat korang. Kalau boleh banyak lagi yang cikgu nak bagi. Sebab tu cikgu buat &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 51, 255);"&gt;Revision Kit&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt; tu untuk korang. Cikgu dah tak boleh bagi ilmu dah, jadi sedikit sebanyak ilmu yang cikgu ada tu cikgu jelmakan dalam bentuk buku tu. Cikgu betul-betul harap korang guna buku tu. Cikgu yakin kalau korang guna buku tu betul-betul, insyaAllah korang punya SPM cemerlang,"&lt;/span&gt; kataku yakin. Aku yakin dengan buku yang aku hasilkan itu. Komposisi buku itu? Secebis ilmu kimia dan biologi yang telah kukumpul daripada SPM dan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;IB Diploma&lt;/span&gt; serta bahan bacaan tambahan yang lain, selangit harapan, penat lelah, dan tidur pada pukul 3 pagi buat beberapa malam. Seperti yang aku nyatakan dalam entri yang terdahulu, aku manusia yang melakukan yang terbaik dalam segala pekerjaanku. Biarlah aku penat, asalkan hasilnya benar-benar berkualiti. Sekarang baru faham mengapa aku yakin dengan buku itu? Jika kau tidak yakin, suka hati kau. Kau belum melihatnya.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Dalam keyakinan itu, aku masih ingat bahawa kecemerlangan itu bukan disandarkan pada kehebatan buku itu atau sekolam ilmu yang ada pada aku, tetapi disandarkan pada Yang Pemurah dan Yang Bijaksana - Allah. Begitu Pemurah untuk menghadiahkan secebis KebijaksaanNya kepada diriku yang hanya seorang hamba, supaya ilmu itu dapat dikongsi bersama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berbalik kepada ceramahku tadi. Aku menyebut tentang buku itu kepada murid-muridku seolah-olah aku ini mahu mempromosi produk sendiri. Memanglah aku dapat duit royalti hasil jualan buku itu, tetapi tujuan promosi itu bukan untuk wang ringgit, sebaliknya supaya ilmu yang yang tidak sempat kusuap itu sampai juga kepada mereka. Alah, bukannya banyak sangat pun duit royalti itu. Betul, aku tak tipu!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;"Korang semua rasa sebab apa cikgu susah payah buat buku tu untuk korang? Sebab cikgu nak korang semua berjaya dalam SPM insyaAllah dengan bantuan buku tu. Yelah, walaupun buku tu tak menjamin korang akan dapat 1A dalam &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 51, 255);"&gt;Chemistry and Biology&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;, tapi sekurang-kurang peluang korang tu tinggi sikit,"&lt;/span&gt; sambungku lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;"Yakin sangat dengan buku tu. Macam hebat sangat. Bunyi cakap macam riak jer..."&lt;/span&gt; mungkin kau akan fikir begitu. Aku sendiri mengaku cara aku bercakap itu seolah-olah begitu hebat sekali buku aku itu. Tetapi aku sukar untuk menyatakannya dengan cara yang lain. Ah, susah betul! Namun percayalah apabila aku berkata bahawa tiada sepercik riak takbur pun yang hadir dalam hati ketika aku berkata sedemikian, kerana dalam hati kerdilku, aku tahu bahawa ilmu yang aku hadirkan dalam buku itu datangnya daripada Allah jua. Aku hanyalah sebagai suatu jalan sahaja.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;"Cikgu nak korang berjaya sebab cikgu betul-betul nak tengok orang Melayu yang sering dipandang serong sebagai suatu bangsa yang hanya bergantung kepada subsidi dan bantuan kerajaan tu sebenarnya mampu berdiri sendiri tanpa sebarang bantuan. Tunjukkan kepada bangsa-bangsa lain. Harumkan balik nama Melayu. Naikkan orang Melayu, dan naikkan orang Islam,"&lt;/span&gt; laju lidahku bertutur memberikan semangat kepada jiwa anak-anak muda Melayu Islam itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;"Jadi setakat tu jelah pesan cikgu. Heh... dah terlebih 15 minit dah pun ni,"&lt;/span&gt; aku pun terus mengemas buku-buku dan pen aku di atas meja untuk dimasukkan ke dalam beg oren hadiah percuma insurans.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku mengangat kepala untuk melihat murid-muridku masih lagi tercegat di kerusi masing-masing. Ada yang sedang mengemas buku perlahan-lahan.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;Aku melihat setiap wajah yang ada di hadapanku satu persatu. Tiada langsung keceriaan dilukiskan pada muka mereka. Yang ada hanyalah kesedihan. Pedih hati ini untuk meninggalkan murid-muridku. Nampaknya lima bulan sudah cukup untuk membuahkan kasih dan sayang terhadap pelajarku. Aku membayangkan bagaimana peritnya guru-guru aku pula memisahkan diri mereka dengan aku dan sahabat-sahabat yang lain sebagai pelajar mereka. Tentunya menyeksakan. Cukup untuk memerah air mata. Namun sakitku tidak sampai membuatkan aku mengalirkan air mata. Aku mengawal riak wajahku. Luka di luar nampak berdarah, luka di hati siapa yang tahu!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;"Hai... tak nak balik ke? Baliklah, baliklah... insyaAllah lain kali jumpa lagi. Kalau nak jumpa cikgu lagi, belajar rajin-rajin, lepas SPM ambil &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 51, 255);"&gt;IB Diploma&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;, pastu apply Monash University! Dah pergi balik..."&lt;/span&gt; aku semacam menghalau mereka pulang. Aku mengukir senyuman terakhir buat mereka di situ.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/x/blogger/7346/4191/1600/842284/PC150018.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 406px; height: 305px;" src="http://photos1.blogger.com/x/blogger/7346/4191/320/953646/PC150018.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family: trebuchet ms;"&gt;Sebahagian daripada pelajar-pelajarku yang sempat berfoto denganku.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-117087478737795694?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/117087478737795694/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=117087478737795694' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/117087478737795694'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/117087478737795694'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/02/teacher-no-longer-needed.html' title='Teacher no longer needed!'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-116957506060001849</id><published>2007-01-24T04:33:00.001+11:00</published><updated>2007-02-08T04:09:17.913+11:00</updated><title type='text'>Burden gives Wisdom</title><content type='html'>&lt;p  style="color: rgb(102, 51, 102);font-family:trebuchet ms;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;“Why do we fall down?” asked the boy.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  style="color: rgb(102, 51, 102);font-family:trebuchet ms;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  style="color: rgb(102, 51, 102);font-family:trebuchet ms;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;After a long silence, the man said, “So that we learn to pick ourselves up!”&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  style="color: rgb(102, 51, 102);font-family:trebuchet ms;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;(a morphed extract from the movie Batman Begins)&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;div  style="border-style: none none solid; padding: 0in 0in 1pt;font-family:trebuchet ms;"&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="border: medium none ; padding: 0in;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;/div&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;What is life in this world without any hardships and obstacles and problems? Imagine life filled only with happiness, and is essentially beds of roses. Yes, we would feel very much happy. But don’t you think it would be quite empty? Nothing to feel except happiness. No need for hope, no need for longing, no need for anxiety, no need for sorrow, no need for fury.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;You see, all these feelings are what makes us human. Hope, longing, anxiety, sorrow, fury, and other thousands of feelings, even some indescribable.  These feelings were born from all the hardships and obstacles that we inevitably encounter in this world.  We hope because that glimmer of light is the driving force that keeps us going. We long for the people that we love to be reunited with us. We are ridden with sadness and weep because we are hurt, but that scar is a great teacher to us. We feel the fury in our hearts when our kindred are abused, so from that the flame in our hearts fuel the strength to protect. What is life in this world without these feelings, which in turn were born from hardships and obstacles?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;Why then Allah burden us all with hardships? Isn’t it so that we learn? So that we become wiser?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;The wise wouldn’t be called as such if it were not for the wisdom he had gathered along the paths of his life.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;The greater and heavier the burden, the more wisdom he gains, and the wiser he becomes. Strangely, wisdom has a powerful effect on humans. It affects the maturity, the way of thinking, and the psychology of humans.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;Look at (almost) any 7-year-old child in &lt;st1:country-region st="on"&gt;&lt;st1:place st="on"&gt;Malaysia&lt;/st1:place&gt;&lt;/st1:country-region&gt;. They don’t have any care for the world. They run. They jump. They climb. They play. They laugh. They only think of having fun.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;Now look at any 7-year-old child in &lt;st1:city st="on"&gt;&lt;st1:place st="on"&gt;Palestine&lt;/st1:place&gt;&lt;/st1:city&gt;, for instance. Wisdom has transformed them. Every day they think about the safety of not only themselves, but also the safety of their family. They are already thinking of protecting their family. They keep thinking about death. They are already thinking about fighting. It made me wonder still, how can their minds become like those of an adult. A complete transformation, compared to the children in &lt;st1:country-region st="on"&gt;&lt;st1:place st="on"&gt;Malaysia&lt;/st1:place&gt;&lt;/st1:country-region&gt;. So matured.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;Look at what the burden has made to a teenage as the eldest brother to four younger brothers and sisters, just having lost his dearest parents. Watch as the wisdom he gains allows him to act as a replacement for a mother and a father to his siblings. Watch as he struggles to become the breadwinner of the family. Watch as his face hardens as his mind continuously wonder how is he going to pay the school fees of his siblings. He is so different from most of us, back when we were of the that age. So matured.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;Wisdom accelerates the mental maturity of humans. A 7-year-old child may have the maturity of an 18-year-old. A 16-year-old teenager can become as matured as a 23-year-old. When humans mature faster, they can adapt and survive the cruel world becomes an easier task. (easy is too strong a word, and I can't seem to find a replacement)&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;But everything has its price. The greatest price for those valuable wisdom is the psychological changes. Do the children in &lt;st1:city st="on"&gt;Palestine&lt;/st1:city&gt;&lt;st1:country-region st="on"&gt;&lt;st1:place st="on"&gt;&lt;/st1:place&gt;&lt;/st1:country-region&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt; have fun and be as happy as the children in&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;st1:country-region st="on"&gt;&lt;st1:place st="on"&gt; Malaysia&lt;/st1:place&gt;&lt;/st1:country-region&gt;? Do the teenager that has to carry the role of a mother and father can enjoy and be as carefree as other teenagers that can still feel their mother’s and father’s embrace? No. The psyche of the wise is forever changed.  &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;In wisdom, there is knowledge. And in knowledge, there is power. If not, why then people turn to the wise for advice and consultation?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:10;"  &gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"  &gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(Recently, I was burdened with a weight so great that a person of my age should not be carrying. I never imagined that I, a person so young, have to carry this burden. In fact, the burden still rests on my shoulder. In the desperation and intense thinking, I realized that am not a 20-year-old. I am, in actuality, an adult in his late twenties. My mind ages faster than my physical body does, fortunately or unfortunately I cannot tell. Of course the wisdom I gained is unimaginable. However, with that great wisdom comes a great price. Now, I am still paying that price. Slowly and painfully.)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-116957506060001849?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/116957506060001849/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=116957506060001849' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116957506060001849'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116957506060001849'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/01/burden-gives-wisdom_24.html' title='Burden gives Wisdom'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-116954325543033350</id><published>2007-01-23T19:53:00.000+11:00</published><updated>2007-01-24T03:06:01.366+11:00</updated><title type='text'>Air mata Mama</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.flcd.net/photo/misc/water-drop.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 401px; height: 299px;" src="http://www.flcd.net/photo/misc/water-drop.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="entry-content"  style="font-family:trebuchet ms;"&gt;    &lt;div class="entry-body"&gt;     &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(102, 153, 204);"&gt;"Pernahkah kau melihat ibumu menangis?"&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Itulah soalanku. Pendek dan kecil, tapi soalan itu sendiri berat dan menimbulkan aneka macam fikiran. Itu bukan soalan yang aku &lt;em&gt;quote&lt;/em&gt; dari mana-mana. Itu memang soalan daripada aku sendiri.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Aku pernah.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Dan percayalah saat aku menoleh dan ternampak ibuku menangis, terasa seolah-olah seluruh dunia ini menjadi putih kekayangan dan yang wujud di tengah-tengah putih itu hanyalah aku dan ibuku. Air mata jernih yang menitis dari mata-mata yang sering kutenung dengan kasih sayang itu seperti membawa bersamanya suatu beban yang menghentam tanah yang kupijak. Maka bergegarlah hatiku. Air mata yang menitis itu seolah-olah bertukar menjadi wap belum sempat ia menyentuh tanah, lalu ditiup angin halimunan yang datang ke arahku. Angin air mata itu meluncur menembusi diriku, melarikan bersamanya segala apa perasaan yang hadir dalam lubuk hatiku. Yang tinggal hanyalah perasaan sayu dan sedih.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Dan aku tenung wajah ibuku, dan tenungan itu tak kusangka memberikan suatu torehan yang begitu dalam ke atas hatiku. Ya Allah, sakitnya. Pilunya. Sekiranya aku pilu yang kurasakan sudah begitu menyeksakan, aku tertanya-tanya bagaimana pula seksa hati ibuku. Ya Allah berilah dia kekuatan, YA ALLAH!!! Aku benar-benar memohon kepadaMu, Ya Allah, kerana tiada siapa lagi dalam dunia ini yang mampu menolongku, melainkan Kau, Ya Allah... Siapa lagi kalau bukan Kau, Ya Allah...&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Dalam kesayuan hatiku, aku sendiri tidak menangis. Mataku yang menangis hanya akan menambahkan lagi kepiluan ibuku. Namun, kubiarkan saja hatiku meraung. Kalau kumampu, mahu kutahan saja air mata itu daripada mengalir lagi. Kalau kumampu, mahu saja kurompak perasaan sayu dan pilu itu dari ibuku. Biarlah aku saja yang terseksa. Aku masih muda. Ibuku bukan muda lagi. Hati mudaku masih boleh menahan semua torehan itu. Aku risau hati ibuku teruk berdarah. Aku hanya mahu ibuku gembira. Aku hanya mahu ibuku gembira. Aku hanya mahu ibuku gembira.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Bagaimana aku boleh pergi ke luar negara, meninggalkan ibuku terseksa seorang diri? Serba salah dibuatnya hatiku. Pemergianku seolah-olah menjadikan aku pentingkan diri sendiri. Siapa lagi yang akan mendakap ibuku jika aku tiada di sisi ibuku? Siapa lagi yang akan memujuk ibuku? Siapa lagi kalau bukan aku? Siapa lagi, beritahu aku? Ya Allah, bagaimana, ya Allah? Diluah mati emak, ditelan mati bapa.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Aku tersenyum pilu dan melihat kau yang sedang membaca ini, dan berkata,&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;"Andainya kau pernah melihat ibumu menangis..."&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;/div&gt;       &lt;/div&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-116954325543033350?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/116954325543033350/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=116954325543033350' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116954325543033350'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116954325543033350'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/01/air-mata-mama.html' title='Air mata Mama'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-116823466196813743</id><published>2007-01-08T16:37:00.000+11:00</published><updated>2007-01-22T03:12:49.343+11:00</updated><title type='text'>Azhar Mansur: Islam atau tidak?</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Assalamualaikum para pengunjung.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(102, 51, 102);"&gt;Katakanlah, ya, katakanlah anda sedang berjalan seorang diri dalam kesibukan kota metropolitan, sedang menuju ke pusat beli-belah terkemuka &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(102, 51, 102);"&gt;MidValley&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(102, 51, 102);"&gt;. Tidak semena-mena, muncul seorang jejaka yang sedang memasang muka selamba melangkah terus ke hadapan anda, menghalang anda daripada terus mara. Anda mengimbas lelaki itu dari rambut hingga ke kakinya. Kelihatan dia seperti seorang lelaki yang biasa, dengan rambut hitam beralun bersikat ke tepi, kaca mata yang terletak kemas di atas batang hidungnya, janggut halus yang dipotong rapi pada dagu, kemeja kapas warna biru langit yang sepadan dengan warna kulitnya, seluar hitam yang segak, dan kasut kulit perang yang berkilat memantul sinar mentari yang tegak pada waktu itu. Lelaki itu mengangkat tangannya lalu menikam-nikam udara di hadapan muka anda dengan jari telunjuknya, sambil mulutnya berkata, "&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;Engkau murtad!&lt;/span&gt;" Serentak perkataan "murtad" itu keluar dari mulutnya, orang yang lalu lalang di jalanan terus menoleh ke arah anda dan memandang anda dengan suatu pandangan yang benar-benar membuatkan anda terasa seolah-olah anda seekor tikus makmal dalam sangkar yang sedang diperhatikan sekumpulan saintis. Ada pula yang langsung menghentikan langkah dan mengalih perhatian terhadap anda dan lelaki tersebut. Nampaknya suara lelaki tadi cukup kuat. Anda terperangkap dalam renungan mata orang di sekeliling anda.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Apakah yang anda fikirkan sebaik sahaja telinga anda menangkap tuduhan tersebut?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;ol  style="font-family:verdana;"&gt;&lt;li style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;"Murtad??? Ini dah melampau!!! Tak pasal-pasal tuduh aku murtad!!!" Hati anda terbakar kerana marah dengan tuduhan mengejut itu.&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;"Hmm... &lt;span style="font-style: italic;"&gt;whatever&lt;/span&gt;... Malas aku nak layan..." Anda terasa mahu mengambil ringan sahaja apa yang diperkatakan oleh lelaki itu.&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;"Eh? Aku dalam &lt;span style="font-style: italic;"&gt;shooting&lt;/span&gt; drama ke nih? Apasal aku pulak yang dipilih???" Anda tersenyum sendiri sambil terasa malu kerana menjadi pusat perhatian ramai.&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;"Uhhh... murtad tu ape???" Mata anda mengarah ke langit dalam usaha untuk mengenal pasti maksud perkataan "murtad" itu.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Saya pasti anda akan berasa panas hati seperti dalam pilihan 1. Orang Islam sejati mana yang tidak marah apabila dituduh mengkhianat agama sendiri?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Seterusnya, apakah reaksi anda terhadap tuduhan tersebut?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;ol  style="color: rgb(153, 0, 0);font-family:verdana;"&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Menumbuk/menampar/menggigit dsb. (sebarang jenis tindakan yang menyebabkan kesakitan fizikal terhadap lelaki itu)&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Terus sahaja marah-marah sambil meminta lelaki itu menjelaskan tuduhannya.&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Cuba bertenang walaupun hati sedang membara. Minta penjelasan daripada lelaki itu secara baik (sungguhpun nada suara anda sedikit marah)&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Buat tak tahu sahaja dan terus beredar. "Tak pedulikan orang yang melihat."&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Mana-mana pun reaksi anda, saya yakin anda tidak sekali-kali memilih untuk bertindak seperti dalam pilihan 4, bukan? Tuduhan mesti ada penjelasannya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 153);"&gt;(&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 51, 153);"&gt;Sebenarnya senario menuju ke arah MidValley itu tidak ada kaitan, bukan?&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 153);"&gt;)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;--------------------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekarang ingat betul-betul soalan di atas dan jawapan anda.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berbalik kepada tajuk entri buat kali ini. Berkaitan dengan Azhar Mansur. Inilah peristiwa yang telah berlaku yang menyebabkan isu murtad begitu kencang lebih sebulan lepas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote style="color: rgb(102, 51, 102);"&gt;Dalam November 2006, Malaysia digemparkan dengan suatu berita bahawa tersebarnya SMS yang mengatakan bahawa Azhar Mansur (pelayar pertama Malaysia yang berjaya melingkari dunia dengan kapal layar) akan menjalankan upacara baptism ke atas sekumpulan orang Islam yang mahu memeluk agama Kristian di sebuah gereja (yang namanya bukan mahu dirahsiakan, tetapi namanya saya terlupa) di Ipoh. Isi SMS ini sekaligus telah menyebabkan Azhar Mansur dituduh murtad.&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;Sejurus selepas ribut kencang isu itu, para wartawan pun melayang ke sana sini bagai ditiup angin ribut itu pula. Tak habis-habis Azhar Mansur dikerumuni wartawan dari pelbagai media massa mahupun media cetak. Bagai sekumpulan lebah berlegar di sekeliling bunga madu. Masing-masing mengajukan soalan-soalan sendiri.&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;"Benarkah Datuk akan ke gereja untuk membaptiskan sekumpulan orang Islam?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;"Adakah ini bermakna Datuk memang sudah keluar dari Islam?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;"Betulkah Datuk memeluk agama Kristian?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;"Adakah Datuk mengaku bahawa Datuk sudah murtad?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apakah yang anda fikir Azhar Mansur jawab? Jawabnya, "&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;Sabar, sabar. Nanti saya akan beri penjelasan tentang isu ini.&lt;/span&gt;" sambil mukanya berwajah selamba. Kalau tidakpun jawapannya begini, "&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;Saya tak mahu beri apa-apa komen lagi. Tolong jangan ganggu saya.&lt;/span&gt;" Setiap kali mukanya pasti memasang riak biasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aik??? Pelik betul bunyi jawapannya. Cuba ingat kembali jawapan anda kepada soalan-soalan di atas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukankah seorang Muslim sejati akan terus sahaja berasa marah dan geram dituduh mengkhianat kepada agama yang selama hidupnya menjadi pegangan. Tak usahlah kita pertikaikan sama ada pegangan itu erat seerat cengkaman akar ke atas tanah ataupun seerat cengkaman tangan ke atas batu bersalut lumut. Sekuat-kuat iman atau selemah-lemah iman sekalipun, kalau bab murtad ini selalunya takkan diambil ringan. Asalkan dituduh murtad sahaja pasti naik angin. "Pantang nenek moyang..." kata orang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukankah jika dituduh murtad sesaat itu juga seorang Muslim sejati akan meminta penjelasan atas tuduhan yang padanya membuta tuli dan menimbulkan provokasi? Bukankah pada detik itu juga pastinya riak mukanya berubah menjadi garang dan kelihatan marah? Bukankah pelik sekiranya seorang "Muslim" membuat sikap acuh tidak acuh apabila orang bertanya, "Adakah anda murtad?"? Bukankah tidak kena sekiranya mukanya langsung tidak berubah apabila segala provokasi itu dihamburkan ke atasnya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fikirkanlah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian tiba saat yang dinanti-nantikan oleh sepelosok Malaysia. Azhar Mansur mengadakan sidang akhbar semasa Persidangan UMNO pada 17 November 2006. Pada masa inilah Azhar Mansur cuba "menangkis" segala spekulasi. Inilah kenyataan pertamanya (sumber Utusan Malaysia):&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;Saya merupakan anak Melayu Islam yang lahir di Perlis. Bapa, ibu, abang, saudara saya semuanya Islam, saya hairan kenapa soalan ini boleh timbul,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:85%;"  &gt;Mengapa ceritakan kisah ketika baru lahir? Bukankah yang penting itu kisah sekarang? Saya juga merupakan anak Melayu Islam. Anda juga merupakan anak Melayu Islam. Tempat lahir itu sememangnya tidak penting. Ahli keluarga saya juga semuanya Islam. Keluarga anda juga semuanya Islam. Adakah kenyataan itu memberi apa-apa makna terhadap keIslamannya &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;sekarang&lt;/span&gt;? Adakah saya seorang sahaja yang lihat sebegitu, ataupun anda juga melihat sebegitu rupa? Mungkinkah ini suatu kenyataan mengelirukan yang sengaja dikeluarkan oleh Azhar Mansur supaya sekali kedengaran seolah-olah dia memang masih Islam?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fikirkanlah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ini pula kenyataan yang seterusnya (sumber BERNAMA):&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;Tapi (seperti) semua yang kita tahu, tanggungjawab saya, pegangan saya, saya punya 'faith' (keyakinan) adalah kepada Allah s.w.t.... Jangan soal (pegangan agama) saya sekarang ini,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:85%;"  &gt;Mengapa semua orang yang mendengar kenyataan ini terus sahaja percaya bahawa Azhar Mansur masih lagi Islam, belum lagi murtad? Bukankah ada kemungkinan dia memang telah beragama Kristian, seperti yang didakwa SMS itu tetapi bercakap seolah-olah dia masih beriman kepada Allah s.w.t.? Adakah dia, sebagai seorang manusia, tidak boleh menipu? Adakah dia hanya menipu semata-mata untuk merahsiakan status keagamaannya? Tambahan pula, mengapa dia tidak menggunakan istilah "iman" untuk mengeluarkan kenyataan itu? Bukankah perkataan "iman" itu sering sahaja digunapakai oleh Muslim merata-rata? Mengapakah dia menggunakan istilah "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;faith&lt;/span&gt;" sebaliknya? Bukankah perkataan itu pula sering digunapakai oleh orang-orang Kristian di mana-mana jua? Bukankah penggunaan istilah "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;faith&lt;/span&gt;" itu hanya akan kedengaran biasa sekiranya dia mengeluarkan kenyataan itu dalam bahasa Inggeris? Bukankah dia sendiri mengaku bahawa dia dilahirkan sebagai anak Melayu Islam? Apakah anak Melayu Islam yang dibesarkan dalam keluarga Islam tidak biasa menggunakan perkataan "iman"?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian para pemberita meminta supaya Azhar Mansur mengucapkan dua kalimah syahadah untuk menamatkan segala spekulasi dan syak wasangka. Inilah jawapannya (sumber BERNAMA):&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(153, 0, 0);"&gt;You&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;, &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(153, 0, 0);"&gt;you&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;, &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(153, 0, 0);"&gt;you&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;, mak &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(153, 0, 0);"&gt;you&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt; suruh &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(153, 0, 0);"&gt;you&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt; mengucap ke? Bapa &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(153, 0, 0);"&gt;I&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt; tak suruh &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(153, 0, 0);"&gt;I&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt; mengucap lagi sebab kita dah mengucap banyak kali sebab sembahyang kita mengucap banyak kali,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;Eh, tak boleh, saya tak akan buat itu (mengucap). Ini bukan hari kiamat lagi (di mana) saya akan disoal. Hari kiamat ini kita sama-sama tak tahu kesudahan di mana. Bukan atas ungkapan itu ataupun atas nak bagi sedap telinga,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;br /&gt;Mengapa enggan mengucap dan memberi pelbagai alasan yang sebenarnya kalau diteliti tiada kaitannya? Bukankah para pemberita memintanya mengucapkan dua kalimah syahadah itu untuk &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;menamatkan spekulasi dan syak wasangka&lt;/span&gt;? Mengapa mengelat? Mengapa dia mengaitkan permintaan itu dengan ibu atau bapa menyuruhnya mengucap? Apakah perkaitannya? Adakah atas sebab kita sudah banyak kali mengucapkan kalimah suci itu dalam solat bermakna kita tidak boleh lagi mengucapkannya semasa kita tidak bersolat? Adakah atas sebab kiamat itu belum kunjung tiba bermakna kita tidak boleh mengucapkannya lebih awal lagi?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0);"&gt;049.012 &lt;span style="font-size:180%;"&gt;يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اجْتَنِبُوا كَثِيرًا مِنَ الظَّنِّ إِنَّ بَعْضَ الظَّنِّ إِثْمٌ وَلا تَجَسَّسُوا وَلا يَغْتَبْ بَعْضُكُمْ بَعْضًا أَيُحِبُّ أَحَدُكُمْ أَنْ يَأْكُلَ لَحْمَ أَخِيهِ مَيْتًا فَكَرِهْتُمُوهُ وَاتَّقُوا اللَّهَ إِنَّ اللَّهَ تَوَّابٌ رَحِيمٌ&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0);font-family:verdana;" &gt;Meaning: "O ye who believe! Avoid suspicion as much (as possible): for suspicion in some cases is a sin: And spy not on each other behind their backs. Would any of you like to eat the flesh of his dead brother? Nay, ye would abhor it...But fear Allah: For Allah is Oft-Returning, Most Merciful."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 102, 0);font-family:verdana;" &gt;Al-Qur'an, 049.012 (Al-Hujraat [The Private Apartments, The Inner Apartments])&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 153);font-family:verdana;" &gt;(&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 51, 153);font-family:verdana;" &gt;Maaf transkrip Arab terpisah-pisah hurufnya&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 153);font-family:verdana;" &gt;)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Saya sememangnya tahu bahawa sebagai seorang Muslim, haram untuk kita bersangka buruk terhadap orang lain, malah sebaliknya kita disarankan untuk &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-family:verdana;" &gt;husnu-dzon&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;, iaitu bersangka baik. Sepasang lelaki dan perempuan yang berjalan berapit-apit di pusat beli belah sambil berpegang-pegang tangan kita anggap mereka itu suami isteri yang sah di sisi syariat Islam. Begitu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Namun sebenarnya &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-family:verdana;" &gt;husnu-dzon&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt; itu ada hadnya. Kita perlu bersangka baik selagi mana tidak cukup bukti. Adakah lelaki dan wanita yang berpegang tangan itu sudah cukup untuk kita menuduhnya belum bernikah? Tidak bukan? Namun berdasarkan tindakan dan kenyataan Azhar Mansur yang tidak seperti seorang Muslim sejati menimbulkan syak wasangka. Ini suatu perkara yang tidak boleh diambil ringan dan kita terus sahaja bersangka baik. Ini melibatkan soal aqidah yang perlu diteliti. Bahkan pada zaman Khalifah ar-Rasyidin sekalipun orang Islam yang dituduh murtad diselidik habis-habisan. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-family:verdana;" &gt;Husnu-dzon&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt; itu ada hadnya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Perlu dinyatakan di sini bahawa saya tidak sekali-kali membuat sebarang kenyataan mengatakan Azhar Mansur itu sememangnya telah murtad. Saya hanya mengemukakan soalan-soalan sahaja. Lihatlah di atas jika tidak percaya. Saya biarkan kepada anda untuk menilai dan berfikir.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"  &gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 153);"&gt;(&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 51, 153);"&gt;Teringat semasa terlewat untuk kuliyyah subuh bersama seorang lagi sahabat semasa menghadiri Kem Biro Tatanegara (BTN) pada Julai 2006 lepas. Saya dan sahabat ditahan oleh pegawai bertugas. Dia terus sahaja berkata kepada sahabatku yang berada di hadapanku, "Kenapa lewat ke kuliyyah subuh nih? Orang Islam tak patut lewat nih. Solat Subuh tak tadi?" Kemudian dia ternampak aku dan kelihatan seperti terkejut. Dia bertanya kepada aku, "Solat Subuh tak tadi? Kamu orang Islam? Kamu orang Islam tak?" Mungkin kerana darah Cina dalam tubuhku dia pun menyangka aku ini orang Cina. Panas telinga aku mendengar soalan itu. Masakan keIslaman aku dipersoalkan. Namun aku menjawab dengan tenang, "Ye pakcik..." Aku pun menghadiri kuliyyah subuh dengan &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(51, 51, 153);"&gt;perasaan sedikit marah&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 51, 153);"&gt;.&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 153);"&gt;)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-116823466196813743?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/116823466196813743/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=116823466196813743' title='78 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116823466196813743'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116823466196813743'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2007/01/azhar-mansur-islam-atau-tidak.html' title='Azhar Mansur: Islam atau tidak?'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>78</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-116601923119712625</id><published>2006-12-13T23:52:00.000+11:00</published><updated>2006-12-14T01:25:36.666+11:00</updated><title type='text'>In need of a teacher II</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Whenever I do something, I do it to the best of my abilities. That "something" includes pretty much everything. Sweeping the floor, making presentations, making yearbooks, cleaning the toilet. You name it. There ARE exceptions, though.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;"What??? You give your best shot just to sweep the floor and clean the toilet? You freak!!!"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh well, I can pretty much read your mind. (I've got a software installed that allows me to read the minds of the people that visit my blog.)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, in case you don't already know, it's actually one of my principle.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 0, 0);"&gt;"Where did you even get THAT principle???"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Grin) Heh, if you don't know, keep on reading. Those of you who already know, well, oh what the heck, just keep on reading as well.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0);font-family:Arial;font-size:85%;"  &gt;&lt;span lang="EN-US"&gt;Rasulullah s.a.w said:&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:Arial;font-size:85%;"  &gt;&lt;span lang="EN-US"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0);font-family:verdana;" &gt;“&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Allah s.w.t. mengasihi hambaNya yang apabila              ia bekerja, ia akan bekerja dengan penuh ketekunan dan kesungguhan.&lt;/span&gt;”              (&lt;/span&gt;&lt;i style="font-family: verdana; color: rgb(0, 153, 0);"&gt;Al-Bayhaqi&lt;/i&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0);"&gt;).&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;THAT is where my principle came from. And it never failed me.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So it's only natural that when I teach, I give my all. I teach in hope that my students (which are all Malays) will really understand and remember my teachings. I hope they will all succeed insya-Allah in their SPM and in the end get a decent job so that they can contribute for the future of the Malay people, Islam, and Malaysia itself. All in Allah's name.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After some time, I could sense that my students began to like me. They even prefer me over the real teachers with years of experience. They said that when I teach, they could really understand every single thing. Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As they have come to like, I have developed a kind of fondness towards them as well. I guess this must be what all my teachers felt. I guess that's why some teachers cry when they have to part with their students. Of course, that level of love must be achieved after years of teaching the students. Me? I haven't reached that level yet. But that small love is actually enough to make me feel all warm inside. It made me eager for the next class. And it also made me wanting to try even harder next time. It's like a positive feedback mechanism during child labor - production of oxytocin hormone causes contraction of the uterine wall, which in turn stimulate the production of more oxytocin. The cycle will continue until the baby is pushed out of the uterus. Then the mother will hold her baby with such tenderness and love and affection. The baby is the reward for all that hard work. In my case, my baby is the feeling of satisfaction, knowing that you have helped a person (or student). That is something money can't buy, not even Mastercard. &lt;span style="color: rgb(102, 102, 102);"&gt;"For everything else, there's Mastercard." Yeah, right.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 51, 153);"&gt;Being a teacher is yet another noble job, not just a doctor. What makes it noble rests on the intention (&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(153, 51, 153);"&gt;niat&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 51, 153);"&gt;).&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-116601923119712625?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/116601923119712625/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=116601923119712625' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116601923119712625'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116601923119712625'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2006/12/in-need-of-teacher-ii.html' title='In need of a teacher II'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-116576908831425603</id><published>2006-12-11T02:13:00.000+11:00</published><updated>2006-12-14T01:15:05.053+11:00</updated><title type='text'>In need of a teacher I</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 153);"&gt;September, Oktober, November, Disember, Januari.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku ada lima bulan untuk diisi sebelum sayapku tumbuh. Kawan-kawan aku semuanya sudah migrasi ke UK, Ireland, New Zealand, India, dan Indonesia. Migrasiku ke Australia. Bulan dua, 2007.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kawan-kawanku direntap kejam dariku. Hingga terkoyak hatiku. Sakit betul. Sedih betul. Memikirkan tentang kawan-kawanku hanya menambahkan lagi garam ke luka hatiku. Lebih baik aku sibukkan diri aku saja. Sekurang-kurangnya dapatlah aku melupakan kawan-kawanku buat seketika. (Maaf kawan-kawan!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi bagaimana? Bermain PS2? Takkanlah aku nak mengadap itu sepanjang hari. Mengamuk mama aku nanti. Tengok anime atau siri TV? Lama-lama lenguh pula rasanya badan asyik duduk saja. Reka &lt;span style="font-style: italic;"&gt;wallpaper&lt;/span&gt;? Tak ada ilham pula. Melukis? Pun sama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Habis tu apa?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itu kisah aku lebih kurang tiga bulan yang lalu. Kini aku mengajar di Pusat Pendidikan Masteri sebagai seorang guru tuisyen. Pusat tuisyen yang menduduki dua lot pada tingkat satu bangunan rumah kedai di Pusat Komersial Taman Meru itu yang aku sangka pusat tuisyen yang biasa sahaja rupa-rupanya lebih daripada biasa. Agak berjaya. Banyak pelajar; daripada pra-Darjah 1 hinggalah ke MUET. Aku guru kepada pelajar-pelajar Tingkatan 4 yang bernasib kurang baik kerana langkah bodoh kerajaan menukarkan sukatan subjek-subjek sains dan matematik kepada Bahasa Inggeris. &lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;(Bukan aku tak setuju dengan penukaran bahasa itu, tapi janganlah tukar sekerat jalan. Budak-budak itu sebelumnya belajar subjek-subjek itu dalam Bahasa Melayu. Tukar secara tiba-tiba bagaikan seorang kanak-kanak yang dipaksa bertukar keluarga walhal keluarga asal yang sudah bertahun-tahun hidup bersama masih wujud. Kalau mahu tukar, tukar bermula daripada Darjah 1.)&lt;/span&gt; Jauh pula aku merayau. Apa-apa pun, aku mengajar subjek &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Chemistry&lt;/span&gt; dan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Biology&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nak tahu gaji aku? RM15 sejam. Aku mengajar sejam setengah pada hari Isnin dan sejam setengah juga pada hari Jumaat, jadi seminggu aku bekerja selama tiga jam. Sebulan berapa gaji aku? Hah, kira sendiri!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagaimana aku boleh bekerja di situ? Tak usah tanya. Panjang ceritanya. Cerita versi pendek pula malas mahu tulis. Aku memang manusia malas.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-116576908831425603?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/116576908831425603/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=116576908831425603' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116576908831425603'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116576908831425603'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2006/12/in-need-of-teacher-i.html' title='In need of a teacher I'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-116543443838697961</id><published>2006-12-07T05:34:00.000+11:00</published><updated>2006-12-07T06:47:18.436+11:00</updated><title type='text'>Suara Rindu</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-family: trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(102, 0, 204);"&gt;Buat sahabat sejati yang sedang renang dalam tasik sunyi... Moga kau naik ke tebing... Anas...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: trebuchet ms;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;Andainya kau terperangkap dalam jerat sunyi,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;dengarlah bisikan ini.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;Andainya kerinduan membaluti hatimu,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;dengarlah suara ini.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;Andainya sayu itu sudah sebati dengan dirimu,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;dengar jeritan ini.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;Dengarlah,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;ketahuilah,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;bahawa aku juga terjerat dalam perangkap itu,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;hatiku jua lesu barangkali dengan rindu itu,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;sayu itu juga berakar umbi,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;menjalar akarnya ke segenap tubuhku,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;sejengkal jalarannya,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;selabu air mataku,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;kerna pedihnya rindu dan sunyi itu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;Dalam kepiluan itu,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;bergetar pula hatiku,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;sudah bosan barangkali,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;"Adakah tangisan itu melegakan kerinduanmu?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;dan aku terhenti menangis.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;Dalam kepedihan itu,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;tersembunyi sebuah ujian,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;"Adakah kau sanggup menahan?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;"Adakah kau akan pohon kekuatan dariKu?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;dan aku memandang ke langit,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;setelah reda tangisan barulah kusedar,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;betapa birunya langit di atasku.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;Dalam kepiluan itu,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;terselit seribu satu pengalaman,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;yang terpahat dalam memori,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;selamanya,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;dan memori itu tidak sekali-kali akan padam,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;meskipun setelah dua alam kulangkah dari dunia ini,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;dan kuharap,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;kuyakin,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;suatu hari nanti,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;pasti memori inilah yang akan dibualkan,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;di suatu tempat,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;yang di bawahnya mengalir sungai-sungai.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;Adakah kau tahu,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;betapa kumahu kau dalam dakapan eratku,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;betapa kumahu pelukan itu biar kekal,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;selama mana takdir memisahkan kita,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;agar terhapusnya sunyi itu,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;agar hilang haus rinduku,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;agar kering air mataku.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 0);"&gt;Akan kunanti saat tiada lagi sunyi, rindu, dan pilu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Haris Noor&lt;br /&gt;Taman Meru&lt;br /&gt;7 Disember, 2006&lt;br /&gt;03:52&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-family: trebuchet ms;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-116543443838697961?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/116543443838697961/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=116543443838697961' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116543443838697961'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116543443838697961'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2006/12/suara-rindu.html' title='Suara Rindu'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-116525843691606107</id><published>2006-12-05T05:51:00.000+11:00</published><updated>2006-12-05T05:54:49.126+11:00</updated><title type='text'>Sacrifice</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;The &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;law of thermodynamics&lt;/span&gt; states that energy cannot be created or destroyed; instead they can only be converted/transformed from one form to another with equal magnitude.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;In other words, you must trade one type of energy you possess in order for you to obtain another type of energy that is of equal worth.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;Another way to look at it: &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;In order to obtain something you really want, you have to sacrifice something of equal value&lt;/span&gt;.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;So I’ve been thinking: Is it true?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;This is gonna sound ever so lame,&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt; but, really, friendship means so much to me. Once a friendship has been forged, I value it so much. I’m guessing it worth so much to me because I’ve been deprived of friendship during my two years in boarding school. It’s only logical that I took friendship real serious.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.fox.com/house/features/wallpapers/800x600_house_wallpaper02.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px;" src="http://www.fox.com/house/features/wallpapers/800x600_house_wallpaper02.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;Looking straight ahead, I really want to become a doctor. Not because of the money. Not because of the status.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;I want to become a doctor because I have a massive plan I promised myself that I would see to it. It’s not a child’s dream, but a very significant and big dream that none could ever imagine. I can’t reveal that dream right here and now, because that would spoil the mystery of it, wouldn’t it? Wait 25-30 years and the realized dream will be big enough for even people that didn’t know me to notice. I promised myself I’d see to it. It will happen, insya-Allah. Sorry for the long wait.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;Anyway what’s the correlation between friendship and wanting to become a doctor?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;I was in college, living very happy with my friends. And I mean REALLY happy. I could only hope time will freeze and things will stay that way forever. But since I’m bound to the world with space-time, I have to be washed away by the cruel current of time.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;Now my dream of becoming a doctor means I have to go to a medical school and be torn apart from my dear friends. They have their own med school, and I have my own. Each of us goes our own ways. Torn apart.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;People say with the advent of computer and the internet, you can always be with your friends, anytime, anywhere. Friendships don’t have to suffer ever again. That’s what people say.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;I say internet cannot make up for the emotion and the aura of friendship you experience when your friends are side by side. So yeah, what those people said are totally busted. Friendship always suffers when the two ends of the rope are far apart. Sure, you can chat and mail as many as you want, but it’s not the same. Never.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;Slowly the relationship deteriorates. All are busy in their own world. Soon too busy to chat or mail. That’s when the friendship is suffering great pain.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;I’m saying this because it’s what I’m experiencing. And I hate it.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;Am I trading the tenderness of my friendship for my dream of becoming a doctor?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;Of course, by not choosing to become a doctor, it’s not like my friends won’t go away anyway. To choose or not to choose, that is not the question. What is inevitable is inevitable. I will still be torn apart form my friends.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;But still sometimes I can’t help but think that I have to sacrifice my friendship for me to reach my goal. It’s painful, yeah. I have to swallow it, I know.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;“In order to obtain something you really want, you have to sacrifice something of equal value.”&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=";font-family:Verdana;font-size:85%;"  &gt;I guess it must be true. (except for the “equal” part)&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-116525843691606107?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/116525843691606107/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=116525843691606107' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116525843691606107'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116525843691606107'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2006/12/sacrifice.html' title='Sacrifice'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37333844.post-116296841666373764</id><published>2006-11-08T17:29:00.000+11:00</published><updated>2006-12-07T07:13:29.806+11:00</updated><title type='text'>The path of a blog</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family: verdana;"&gt;This is my second blog, after I'm not happy with the first one - Friendster Blog. It was so lousy and had a bad interface that I decided to make a new one. I always knew Blogger is better. It was just a matter of time before I'm here.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: verdana;"&gt;One would not create a blog for apparantly no reason. There must be a reason behind it, whether we are conscious or not about it. Some people just make their blog a journal or diary, some people use it for business, while some for education.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a style="font-family: verdana;" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.cs.princeton.edu/%7Erywang/mm4/paths/small/wanderer_woods.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 209px; height: 256px;" src="http://www.cs.princeton.edu/%7Erywang/mm4/paths/small/wanderer_woods.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family: verdana;"&gt;I, however, am not really sure about the course this blog will take. My old blog was talking much about the social and political issues in Malaysia. But it was nothing like those boring articles in magazines or newsapaper. Because I always injected my thoughts, opinions, and feelings into my entries. Though sometimes I would become sentimental and start to write things that will remind you of literature. This is a rare case however.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: verdana;"&gt;I have a few options now. Will this blog follow the path my old blog tread? Or will it talk about medicine a little here and there, taking on a totally new path? Will it become my journal?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-family: verdana;font-size:85%;" &gt;I think I know now&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family: verdana;"&gt;. Yes.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37333844-116296841666373764?l=icewind-hunter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/feeds/116296841666373764/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37333844&amp;postID=116296841666373764' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116296841666373764'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37333844/posts/default/116296841666373764'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://icewind-hunter.blogspot.com/2006/11/path-of-blog.html' title='The path of a blog'/><author><name>harisNoor</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17507573194039876189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
